Hur mycket komma-ut-ur-garderoben det nu kan bli, men jag får erkänna att jag för första gången någonsin röstade på ett bidrag i gårdagens final av melodifestivalen. Och för första gången på väldigt länge vann också min favorit. Vilket i sig betyder att det kändes som min röst inte var så radikal som jag önskat. Jag fick bli en mainstreamare, helt enkelt. Radikalt denna omgången skulle Tommy Nilsson vara och det säger sig självt.
Och Måns, nej. Hur mycket ex-muf:are han än är, kunde han inte få min röst.
Avslutningsvis måste jag få motsäga mig själv totalt med Doin' the omoralisk schlagerfestival:
och så finns det de som kan med att påstå att det var bättre förr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar